bonoria

Har just spelat ut Tales of Xillia i ett försök at hålla mig vaken tills Sara kommer med bussen klockan 6, vi planerar nämligen att lägga oss och sova tillsammans tills lunchtid. Jag älskar hur det finns två huvudkaraktärer varav den ena är en stentuff tjej (Milla) som aldrig tvekar och slåss med svärd. Den andra huvudpersonen är en våpig kille som helar i strider och inspireras av Milla till att bli starkare genom hela spelet. Men nog för att de var härligt queera mer könsrollerna vågar de uppenbarligen inte vara HELT crazy, för Milla varierar mellan att vara helt naken med några vinrankor som döljer bröst och fitta till att gå klädd i något sprt-bh liknande och en tjol som är så kort att den inte borde nå över rumpan. Så, sköna könsroller men... Hur vore det med lite kläder?

Har märkt att det råder anarki i tvättstugan. När jag bokade tid kom jag lite sent så någon tog den. Idag bokade jag också, och då struntade den innan mig helt enkelt i att hämta tvätten. Det hade varit ett rent nöje att slänga ut kläderna på golvet, men tyvärr så hade dörren blivit spärrad av en plombering. Jag såg inget annat alltenativ än att sticka dit nu på kvällen, då det inte länre går att boka och jag bara kunde plocka mig en tvättmaskin. Ljuvligt. Ingen kan stoppa mig. Önskar att det var så hela dagarna.

Jag har ätigt alldeles för lite hummus den här sommaren. Sitter och funderar på om jag ska blinka med mina stora ögon mot Sara och påpeka hur gott det vore med lite mer hummus innan jag drar upp till Umeå. Med tanke på hur mycket mat jag lagat till henne den här sommaren så borde hon ta me tusan smälta på en gång och laga det hon lagar bäst - hummus!

En lustig sak med hummus är förresten att det anses så flatigt. Jag förstår inte varför, kanske för att "hummus" och "homos" låter lika? Men det finns anda saker förknippat med mat som anses flatigt, speciellt att vara vegeterian. Helt ologiskt. Det finns ju lite föreställningar om att desto mer matcho någon är, desto mer flatig är den. Vad kan vara mer matcho än en stor köttstek? 

Vad som anses vara en god vegeterian är också intressant. Linnser, oliver, morötter och krossad tomat ska intas i stora mängder om det är en bra vegeterian. Som den olivhatare jag är har mitt vegeterianvärde dragits ner lite grann, i varje fall bland andra vegeterianer. Köttätare däremot verkar anse att jag är värdens mest noggranna vegeterian då jag inte äter FISK eller FÅGEL ens! Eh... i vilken värld skulle det ens vara vegetariskt med fisk och fågel? Gelatin däremot kan jag förstå att folk tycker är petit eftersom det är så små mängder. Men i likhet med de flesta andra vegeterianer så låtsas jag inte om att att jag vräker i mig löpe, för vilket knäppskaft skulle kunna stå ut med att inte äta ost!? 

Nu har jag nydligen jobbat (nästan) klart för i sommar. Tre intensiva veckor med en hel del 13h dagar av barackstädning. I dessa baracker bor/besöker det många som snuskar ner väldigt mycket. Eftersom anstälningskvoten kanske ligger på 80% män och de flesta runt 50 års åldern brukar vi kalla dem snuskgubbarna. Det här året har jag och syrran haft extremt otur vid städningen. Följande har skett:

 

- Toalettdörr som gick i baklås

- Finger som blev klämt i fönster och inte var så funktionellt i några dagar

- Punktering på en bil som körts nästan ett år väldigt frekvent och aldrig fått punktering tidigare

- Ljusrör som ramlar, slås sönder och sprider glas i stora delar av baracken - när vi nästan var färdiga med städningen!

- Damsugare som började ryka, gick sönder och fick en hel barack att stinka bränt. 

- Hink som vältes ut  och dränkte golvet i ett rum

 

Jag kallar det snuskgubbeförbannelsen...

Har varit inlåst i min lägenhet och pluggat i över en vecka nu medans sole steker och lockar. Som om det inte vore nog med det har grannarna ansträngt sig för att förstöra min pluggro med divers ljud. När en granne började sjunga falskt och med fel texter tog tålamodet slut och jag satte på queen på högsta volymen - ljudkrig! Fast äsh, jag gör bara huset en tjänst, för vem gillar inte queen liksom!?:D

Var på midda med lite klasskamrater och vår underbara amanuens igår. Under kvällen såg vi bland annat "it's always sunny in philadelphia" och DENNIS metoden för att hantera tjejer visades. Jag bara inser viken otrolig fördel ja har som är flata när jag kollar på sådant och slipper gå runt med alla naiva killars tro om vad som ska fungera på tjejer. DENNIS metoden var en metod där varje bokstav motsvarade ett steg. Jag tänkte först att jag skulle kunna göra en egen RONJA metod som skulle vara tusen gånger bättre. Sen insåg jag att det bara behövs två steg:

R - Roligt. Gör något som är roligt (pride, spel-kväll, sport) och träffa en tjej där. Eftersom det är något roligt ni gör kommer ni ha roligt tillsammans. Det är altid bra att ha roligt tillsammans för att sen få bra sex (alla jag inte har haft roligt med har jag i varje fall haft mindre intressant sex med).

O - Orgasm. Utgå inte från den hetronormativa inställningen att tjejer "sparar" på sig och att en kille måste visa sig värdig för att få sex. Tjejen vill ha sex precis lika mycket. Enda anledningen till att de kanske inte flirtar lika mycket beror återigen på en heteronormativ inställning om att killar ska flirta med tjejer, inte tvärt om. Som tur är är jag befriad från dessa konstiga inställningar. Så bara visa intresse för henne och hon kommer snart våga visa intresse tillbaks. Ge henne då det hon vill ha - riktigt bra sex.

Senare på kvällen fick jag skjus en bit på moped av en av killarna som var där. Eftersom jag är livrädd för vingliga transportmedel (såsom skotrar, cyklar och mopeder) när jag själv inte kör dem höll jag så klart fast mig i honom. Måste vara det mest straighta jag någonsin gjort - hålla fast frivilligt i en kille!

När jag blivit avsläpp och skule gå den sista lilla vägen hem mötte jag på en liten grupp hungriga, vilsna killar från Luleå. Inspererad av tanken på att killar faktiskt kan vara snäll vägledde jag dem till restaurang chaplin. Kolla, jag kan göra goda gärningar för killar också. Jag är bara sparsam med dem.   

Har ni tänkt på att vårdpersonal/tandvårdspersonal tvingas in i den fulaste tänkbara arbetsklädseln? Det ser ut som en stor vit pyjamas utan någon som helst passform. Dessutom är storlekarna helt åt helvete konstiga. 60-70kg??? Vad är det för typ av storlek? En sådan kropp kan ju se hur olika ut som helst. Trotts att en större andel av alla tandläkare är kvinnor än män är dessutom kläderna självklart anpassade efter en typisk killkropp. Byxor sitter stenhårt över höfterna medans det går och köra in ett par knutna nävar mellan midjan och byxkanten. Tröjorna är så klart för stora eftersom de utgår från killstorlekar.

 

Det var varmt en dag och jag vek upp byxorna till knäna och började fråga om vi fick ha det i klinik. Självklart var svaret nej. Det går knappt att ha smycken eller något annat över huvud taget som får en att sticka ut som individ i de där kläderna istället för att göra oss till partiklar i det vita havet. Jag har en teori om att allt det här hänger ihop, att det är ett försök att förvandla individer till en vit oformlig massa som ska bli lätt för patienterna att hata. Jag menar, det vore ju en katastrof om folks orätfärdiga hat mot tandläkare upplöstes - hur skulle världen då se ut? 

Just nu håller vi på med värdens roligaste sak i skolan - vi lagar plasttänder!:D Ända haken är att vi måste hålla till på ett visst ställe med viss utrustning som vi bara har tillgång till på lektionstid. Vi har också fått en lapp som vi måste få underskrifter på för varje tand vi klarat, och lektionstiden är ju rätt begrensad. Idag hade jag sista lektionen  innan vi ska lära oss något nytt och min lapp var inte fylld. Jag var dock nästan klar när jag började eftermiddagspasset och tänkte: "det här fixar jag lätt!". Ivrigt satt jag igång med att borra, men när jag skulle fylla tanden drabbades jag av magsmärtor. Resterande 3 timmar satt jag och kämpade emot smärta som fick svett att rinna med en enda tanke: "måste bli klar". En timme innan tiden var slut så trodde jag att jag var klar och packade ihop, men ack så fel jag hade! En tand var glömd och jag fick bittert gå tillbaks och avsluta det jag påbörjat. Fem minuter innan lektionen var slut kunde jag äntligen packa ihop och vara klar på riktigt. 

Hur kommer det sig att på varje buss/tåg finns det alltid någon som stör resten av de som åker? Ett barn som gråter, någon som spelar hög musik eller konstiga samtal? Kan de inte ibland hamna på samma buss så några resor kan få bli lungna istället? Själv sitter jag lugnt och pluggar eller beteer mig så barnsligt att jag spelar Nintendo DS. Men jag beter mig i varje fall inte barnsligt på ett sätt som stör någon annan. Nu senaste 1½ året har jag åkt mycket buss/tåg, ganska långa resor, och hört mycket. Bland annat har jag hört:

- En person sitta och prata med en vän om sin mentala ryggsäck som bara fylldes på med fler och fler tunga händelser. 

- Ett samtal om framtida yrkesval: Första personen: "Jag vill bli läkare men mina betyg räcker inte", andra personen: "Men bli tandläkare då, det är ju inge svårt!" GRRRRRRRR! IDIOTER SOM ÖPPNAR MUN OM NÅGOT DE INTE VET ETT DUGG OM!!!

- En person som hade hörlurar på sig men glömde att plugga in dem så musiken dundrade i halva bussen och alla retirerade till främre delen. 

- Två finniga killar gradera hur heta olika tjejer var och diskutera hur många de tänkte knulla samtidigt som de fnittrade förtjust. Pff! Som om någon någonsin skulle vilja knulla de där...

- En person som 60% av resan pratade i telefo med olika personer där 2-3 svordomar infann sig i varje mening och varannan mening som kom ur munnen var en förolämpning till den andra som totalt tyder på avsaknad respekt för andra människor. 

 

Och tyvärr kan inte jag komppla bort något av det här så... Trevlig resa börar få en ironisk klang. 

Efter att länge ha plågats av blomflugor lustläste jag alla hemsidor jag kunde hitta som tipsade om att bli av med dem. På gott humör gick jag till affären och köpte vinäger och tändstickor. I varje liten blomma tryckte jag ner ett helt lass av tändstickor så jag skulle förhindra deras barn från att någonsin födas. Vinägern placerade jag överallt i lägenheten och tänkte mordiska tankar om hur de skulle drunkna. Som grädde på pannkakorna (jag vill då inte ha någon grädde på mos i varje fall) så for jag runt som en idiot med en dammsugare och jagade de små inkräktarna. Några veckor senare konstaterade jag att mina ansträngningar inte hade lätt till en minskning i antal och jag tog til en sorglig åtgärd och slängde ut en blomma som verkar vara deras främsta hem. Om de fortfarande lever om et par veckor slänger jag ut resten av blommorna också trots min brors vrede över att hans älskade blommor går till spillo. Ifall de överlever det är det nästan så de förtjänar en plats i min lägenhet för sin blotta envishet. Men bara nästan. Förmodligen blir jag desperat och gasar hela lägenheten så jag måste evakuera den. Lätt värt.

 

De blommflugorna som överlever all behandling jag kan komma på kommer jag älska. De måste nämligen vara mutanter eller en helt ny ras och kommer kunna inbringa massvis med pengar. Pengar förlåter allt;)

Den senaste tiden har jag varit så upptagen med nollning att jag ständigt varit igång med saker jag ska göra. Och hur kommer det sig? Jo, jag har varit fejknolla! Detta innebär alltså att jag ett tag hade dubbla scheman och aktiviteter varje kväll. Dessutom var min karaktär slampig och extremt utseendefixerad. Varje morgon tog det en timme för mig att fixa hår och smink - ush! Jag hade rosa nagellack, ni hörde rätt, ROSA NAGELLACK! Jag har aldrig förut varit så förvirrad över mitt utseende i hela mitt liv. Jag var faktiskt snygg, riktigt snygg, men... Varje gång jag tittade mig i spegeln tänkte jag "bitch" och att det såg ut som en främlingxD Dock var det roligt att skrämma de stackars nollora genom att fälla kommentarer i stil med "jag funderar på att dumpa min pojkvän, han har nämligen lite liten penis. Man vill ju att det ska kännas något liksom!" eller "Det är min pojkvän i telefon som undrar om han ska köra massageolja med havssalt smak eller mango, vad tycker du?"

På slutet har jag varit till apoteket mycket eftersom jag har behövt sterilförband till ett sår orsakat av vaccin. När jag köpt de har jag ibland blivit erbjuden påsar att ta dem i men oftast inte. Senast jag var till apoteket handlade jag en salig blandning av sterilförband, ipren och tamponger. Då undvek personalen att ta ögonkontakt och gömde genast sakerna i en påsa utan att fråga. Det var så sjukt roligt hur generad de i kassan blir av att jag köpte lite tamponger att jag hade svårt att hålla mig för skratt. Tur att jag börjar bli äldre och få lite självbehärskningXD Det är nästan ännu roligare att se när någon handlar kondomer. Då vride sig minsan både den i kassan och den som handlar sig så mycket att en kunde tro att de har eksem! Seriöst, hur kan det vara så jobbigt att handla/ta betalt för dessa saker?

Satt nyss på golvet och smörjde in mina skor med fett inför vintern. Det har snöat som fan här. Jag är inte mycket för att titta tillbaks på år under hyår, utan det kommer när det kommer. När jag satt och smörjde skorna tänkte jag på när jag köpte dem för ganska exakt ett år sen. Redan då tyckte jag att mitt liv hade förrändrats mycket, jag hade som gått in i ett nytt skede i livet då jag slutade gymnasiet. Just den helgen var jag i Uppsala där jag umgicks med Linda, Gerro och Emelie. Jag och Linda umgicks alltså fortfarande mycket, och jag hade flera tjejer på gång samtidigt. Men mest av allt behövde jag inte ta ansvar för något utom mina val inför framtiden. Åh, ljuvliga tid, varför försvann du!? Sen flyttade jag till Umeå och började plugga - på riktigt plugga. I gymnasiet kunde jag ju faktiskt klara mig utan att plugga på fritiden, det kan jag då rakt inte nu! Och jag började träffa Sara privat då, bara en månad efter den där helgen i Uppsala. Nu har det gått så långt som att jag har blivit monogam. Nu är jag alltså helt i ett ny del av livet. Jag kan dela in delar av mitt liv i en snabb karta, och den kommer stämma så bra överräns med alla psykologiska modeller att gubbarna (för tyvärr är det mest gubbar) som kommit på dem skulle vrida sig av belåtenhet:

 

0-5 år: Inte mycket minnen

6-8 år: En konstig varelse jag idag inte förstår mig på idag

9-10 år: Mitt liv började på riktigt. Jag började bry mig om saker som stod utom mig själv. Typ FEMINISM, UPP TILL KAMP!

11-13 år: Jag började förstå vad sex var och bestämde mig genast för att det var något jätte otäckt och framför allt OANSTÄNDIGT! Jag blev värdens mest pryda unge och deklarerade högljut hut oanständg folk var.

Från straxt före 14 til 15 år: Jag tänkte om kring sex oxh förvandlades från prydast i värden till en varelse som inte kunde prata om något annat än sex och började komma på att polyamorös, det skulle jag vara minsan! Började också intressera mig för tjejer, otäckt, det trycktes bort!

15-17 år: Identitet. Min identitet stärktes. Jag började identifiera vad som var jag och bygga på det. Flata - ja för fan, och jag ska upp till kamp igen! Grönt, lila regnbågar, skjortor, och slippsar, yep, yep, min stil!
17-18 år: Övergångsperiod. Vad gör jag nu då? Äsh, är oansvarig, lever och njuter lite. Socialt behov som hotar att spränga mig.

18-19 år: Tar ansvar för mig själv, bryter mig fri och börjar ta ansvar för fler än mig själv. MER KAMP! KAMP, KAMP, KAMP! Slutar ha flera tjejer på gång samtidigt, kräver inte lika mycket socialt umgänge, nöjd med att mysa framför film och bete mig typiskt svensson.  
 

 

Har kommit på anledningen till att jag inte bloggar lika mycket nu som förr! Jag har det här fina lilla uppmärksamhetsberoendet som gör att jag måste berätta för folk om alla små onödiga saker som händer mig - inte ett dugg störig vana, bara charmig, så det så! Det innebar att förut var jag tvungen att blogga för att kunna beräta om alla onödiga detaljer. Typ saker i stil med att jag höll på kvävas här om dan för att en klasskamrat dunkade mig i ryggen när jag åt så jag svalde otuggad mat. Varvid jag satt och gurglade utan att få luft tills jag till slut lyckades få ur mig maten. Ingen vacker syn... Och min stackars klasskamrat såg livrädd ut. Men nu pratar jag i telefon varje kväll! Då kan jag berätta alla ointressanta detaljer om min dag, YES!:D